Pontus Westergren är en av Sveriges mest uppskattade tränare i hoppning. Han är auktoriserad A-tränare, har ridinstruktörsexamen och har under tre år arbetat på Ridskolan Strömsholm.

Grattis Peder!

Vilken fantastisk runda av Peder Fredricsson i Grand Prixen i Göteborg idag! Och vilken fin häst han har i All in. Superstort grattis till honom, och de andra svenskarna Linda Heed och Helena Persson som gjorde väldigt bra i från sig. Coolt.

image

Responsen…

Ibland undrar man ju.. I samband med att vi startade den här hemsidan så skickade jag ut ett litet meddelande till de som följer mig på Facebook, att nu är hemsidan och bloggen igång. Responsen har varit…. ja, jag vet inte vad jag ska säga. De flesta tror tydligen att jag skämtar. En av kommentarerna var ”Vad har hänt, nu har du väl ändå slagit i huvudet riktigt hårt.”

Och när jag nyligen kom gående i utställningshallen på Scandinavium så kom en elev fram till mig och trodde på allvar att jag hade blivit face-rejpad. Alltså, han trodde mer på att jag blivit hackad på Facebook än att det var sant att jag skulle börja blogga… Det säger ju en del. :-)  Men ni ska få se!

/PW

 

 

Vattenträning

Vi är nu på väg till Göteborg för att kolla på världscuptävlingarna i Scandinavium och har samtidigt passat på att lämna av Saskia på vattenträning hos Equirehab i Kvicksund, i närheten av Strömsholm.

Hon var där en hel månad i december och det gav ett mycket bra resultat. Jag är väldigt positiv till just vattenträning, som bland annat är ett bra sätt att bygga upp musklerna efter en längre frånvaro.

Tanken är att hon ska få jobba rätt hårt under fem dagar på Equirehab och att jag sedan ska kunna bygga vidare när hon kommer hem. Förhoppningsvis ska vi kunna hoppa- för första gången sedan i somras- om någon vecka.

Det är däremot jätteviktigt att komma ihåg att lägga in viloperioder mellan tunga arbetsveckor, så att hästen får chans återhämta sig. Ett vanligt fel är att man tränar hästen för hårt under för långa perioder och att hästens vila därmed inte är planerad utan helt enkelt nödvändig pga skada. Jag lovar, jag pratar av egen erfarenhet här!

Jag har upptäckt att hemsidan och bloggen inte fungerar optimalt på mobiltelefoner, få se om vi kan göra en mobilanpassad variant framöver.

Ni får ha tålamod, det här är nytt och jag är en klar amatör på området men jag lär mig väl.

 

/PW

 

 

2.02 i Globen

Pontus höjd2 Globen

Det är tydligen många av er som förknippar mig med en höjdhoppningsklass under Stockholm International Horse Show i Globen 2011. Alltså höjdhoppning, barbacka. (Utan sadel, för er som inte har koll på det)

Vem gör sånt egentligen? Jo, jag, tydligen.

Det hela började i Falsterbo 2010 när vi var några stycken som drog igång denna form av kamikazehoppning. Jag hade en häst som hette Navarone, och det gick väldigt bra men tyvärr tog stöden slut, vi kunde alltså i inte hoppa högre, så det slutade med att jag, John Hickey och Linda Heed fick dela på första platsen. Sluthöjd 1:80.

Av den anledningen skulle vi sen få göra upp i Globen ett halvår senare. Jag hade fortfarande Navarone och den här gången blev det en delad första plats med John Hickey som red stoet Camomille. Sluthöjd 184 cm. (Jag tror att vi rev ut oss på 1:90.)

Sen slutade jag rida och när det vankades Globen året efter så fick jag ändå förfrågan om jag ville vara med. Men då jag varken hade häst eller inte hade ridit något nämnvärt under hela året så var jag lite tveksam. Då klev John Hickey in och sa att jag kunde låna en häst av honom. Ja men då så.. Jag sa ja.

Den här gången hoppade vi mur och det är ett lite lättare hinder att hoppa högt på eftersom det är mer respektingivande för hästen (även för ryttaren kan jag lova). Dagen före tävlingsdagen fick vi provrida inne i arenan och titta på muren och då var jag fan redo att springa därifrån och sjuksanmäla mig omgående. Den var stor.

På Johns häst Camomille red jag i alla fall in i Globen och sedan väntade en tävling som faktiskt slutade med världsrekordförsök på höjden 2:12. Robert Whitaker klarade den höjden, jag och Camomille rev tyvärr och stannade på 2:02.

Men det var ett minne för livet och det är många som minns det med mig. Det finns för övrigt inte mycket som slår en vilt jublande publik i Globen.

Det finns filmer på youtube, det här är en av dem..

 

 

 

Hej på er

Nu kör vi igång.

Äntligen lanseras pontuswestergren.se som hemsida och tanken är att jag samtidigt ska blogga för er, så att ni kan följa den dagliga verksamheten och förhoppningsvis få ett och annat tips på vägen.
Jag är tämligen orädd av mig så jag kommer inte att backa för att verkligen dela med mig av vad jag tycker på den här bloggen.
Så håll i hatten.

Vem är jag då? Jag har hunnit bli 37 år gammal och har hållit på med hästar i 30 år nu. Min start i hästlivet var på något sätt inte självklar, trots att jag hade en pappa som hade ridit svår hoppning. Det var min storebror Marcus som började och efter ett par år hakade jag på.
Min första ponny fick jag när således när jag var 7 år gammal, den hette Prins, men jag hann bara rida den ett fåtal gånger (typ en..) innan han snubblade på en liten sten (läs, trampade lite snett) varpå jag hoppade av hästen och skrek ”den försöker döda mig!” och sen var slutridit på ett tag.

Tiden gick och brorsan började tävla. Vid ett tillfälle var jag med på tävling och fick se en vit ponny som hette Pontus, som jag förälskade mig i. Jag klampade fram och frågade om den var till salu och om jag fick provrida den. Det fick jag.
Sagt och gjort, jag hoppade upp och red runt och ungefär samtidigt kom min pappa ut och fick se mig till häst och undrade ”hur i helvete kan ni låta min son rida på er häst, han kan ju inte ens rida lätt”.
Jag svarade ”men, pappa han är helt underbar”.

Vi köpte Pontus och med honom började jag tävla. Efter det har det blivit en fruktansvärt massa hästar genom åren, jag har tävlat ett 20 tal hästar i svår hoppning och fått representera Sverige vid ett flertal tillfälle i Nations Cup.

2010 fick jag dock nog och slutade tävla på elitnivå. Ja jag slutade att rida över huvud taget och ägnade mig till 100% att träna andra. Det är också vad jag gör till största delen nu för tiden.

2012 kom tävlingssuget krypande tillbaka och på vintern det året köpte vi Saskia, som nu matchas mot SM i Hammarö i slutet av maj. Det är den resan ni ska få vara med på bland annat.

Jag lovar att försöka blogga så mycket jag bara kan. Jag kommer garanterat inte vara så intensiv som tex Tyra initialt men man måste ju börja någonstans…

/PW